Har haft ungefär världens värsta helg. Roligt med fotboll och fest men den slutade i katastrof.
Kommer aldrig förstå, söndagen var värst. Det händer igen och jag blir galen på mig själv.
Antar att det bara är att bita ihop, glömma allt och hata litegrann...
Denna vecka börjar med en ledig dag, imorrn blire Stockholm till torsdag. Fredag får jag fylla ut med något och helgen jobbar jag.
Igår tillbringade jag min dag i en bil för att häma lillebror i Lindesberg, mycket prat och trevligheter påväg hem. Resan dit var lite tråkigare.
Det är småsakerna för är värst, vanan och själva smågrejerna vi gjort tillsammans. Vanan att inte kunna ringa och berätta om något hänt eller att bara hålla om när det hänt något.
Tänken att du alltid fanns där och att det var vi. Att det var jag som var speciell för dig och du var den där på andra sidan rummet som jag visste skulle vakna bredvid mig och förgylla min dag. Det kommer att ta tid och tårar men jag kommer att klara detta. Ensam kan också vara stark och jag måste bara lära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar