För jag känner för det

Så har jag kommit till ett beslut. Jag ska lägga ner detta ett tag... tills allt är lite bättre. Tills jag kan minnas allt med ro och vara lite lycklig igen för det kommer jag att lyckas med, någon gång.

Nu ska jag njuta av min tid från Söderhamn, som kommer vara i hela två dagar till. Jobba hårt och må bra.
Så.. detta blir min sista rad nu på ett tag.

Hej då

Less på att fundera!

Över en vecka har gått. Känns bättre? Nä inte speciellt faktiskt, snarare värre.
Helgen har tillbringats i tankarnas värld, tråkigt fast så äre... bitter har jag gått och blivit också.
dom säger kärlek lovar stort men håller smått
börjar inse vad som menas med det nu.

Det blev inge Stockholm, blev framflyttat till denna tisdag istället, kan behövas efter allt detta.
Skulle egentligen bara vilja ställa mig upp och skrika högt... svära och sparka på något. Så känns det, hur mycket jag än tränar eller gör något för att inte tänka så känns det ännu tommare. Allt känns mörkare och sorgligare. Man ska inte ha någon, så är det. bättre att ha sitt eget och sig själv att bry sig om. Det är mitt nya motto, tänk på dig själv och vad som får dig att må bra.


I should never think
What's in your heart
What's in your home
But it's all i want

You'll learn to hate me
But still call me baby
Oh, love
So call me by my name

Det var nog allt.

Worst day ever

Har haft ungefär världens värsta helg. Roligt med fotboll och fest men den slutade i katastrof.
Kommer aldrig förstå, söndagen var värst. Det händer igen och jag blir galen på mig själv.
Antar att det bara är att bita ihop, glömma allt och hata litegrann...

Denna vecka börjar med en ledig dag, imorrn blire Stockholm till torsdag. Fredag får jag fylla ut med något och helgen jobbar jag.
Igår tillbringade jag min dag i en bil för att häma lillebror i Lindesberg, mycket prat och trevligheter påväg hem. Resan dit var lite tråkigare.

Det är småsakerna för är värst, vanan och själva smågrejerna vi gjort tillsammans. Vanan att inte kunna ringa och berätta om något hänt eller att bara hålla om när det hänt något.
Tänken att du alltid fanns där och att det var vi. Att det var jag som var speciell för dig och du var den där på andra sidan rummet som jag visste skulle vakna bredvid mig och förgylla min dag. Det kommer att ta tid och tårar men jag kommer att klara detta. Ensam kan också vara stark och jag måste bara lära mig.

När allt kommer omkring

Min kväll har bestått av hundpromenad och kvällsmys med Sandra.
Mitt i ett utav våra samtal ser jag något som blänker till på handen.
-Vänta nu, stopp stopp stopp! Vad har ni gjort!?
Det var helt sant och precis vad jag trodde... dom hade förlovat sig.
En utav mina bästa vänner... är gravid, har hus och är nu förlovad.

Det är en svår tänke... när vet man att det är rätt? Har tiden någon betydelse eller är det känslan som bestämmer? När känner man att det är meningen och hur vågar man ta steget?
Jag tycker det är stort och är otroligt glad för Sandras skull, vi kommer ju att få en minsting i gänget. Har sett på kort att Udeniusnäsan redan är på plats!
Själv äger jag två katter varav en har flyttat ifrån mig...till mina föräldrar. Inga planer alls.
Hur ska man kunna veta vad man vill göra och hur allt kommer att bli. Den ända sakem jag så länge varit säker på är som bortblåst, tillbaka på noll. När vet man att man måste ta tag i allt?

Tusen frågor och funderingar och inga svar... det är kul att fundera ibland. Kom att tänka på allt när jag var påväg hem från Sandra. Hur olika livet kan bli för folk, hur snabbt allt kan förändras.

Jag måste sova nu, försöker ställa om mig till morgonträning igen men det går sådär, fast inge Vänner som rullar sent i sovrummet längre så det borde inte vara omöjligt.
Sov gott alla.

lång lång bort

Jag kan bara hoppas.... Jag längtar och längtar inte.
Jag vill höra fast inte. Vill nog inte ens se, fast också väldigt mycket.
Tusen tankar, samma och hela tiden nya som jag inte kan förstå.
Äkta?